måndag 9 september 2013

Vindkantring eller dikeskörning?

Detta inlägg berör dels Regeringens utspel igår (130908) rörande höjning av Försvarsanslaget med 500 miljoner predestinerat verksamhetsmedlen. Dels det Säkerhetspolitiska seminariet som genomfördes förra veckan (130904) som Svt sände idag (130909) och är skriven som en allmän reflektion således ingen analys.

Reflektion

Gårdagens stora nyhet var att Försvarsmakten skulle tillföras mer medel, från och med 2017 så har Försvarsmakten 500 miljoner mer i verksamhetsmedel att röra sig för. Försvarsministern poängterar att medlen skall utnyttjas för övningar och satsningar på personal. Vad som är mer intressant är även att man är tydlig med att Regeringsbeslut 5 (RB5) kvarstår, ”Försvarsminister Karin Enström påpekar att regeringen också bett försvarsmakten att se över planerade kostnadsökningar för personalen framöver.”.

Att Försvarsmakten får mer medel att genomföra sin verksamhet för är bra. Men och återigen detta är ett stort men, 500 miljoner extra från och med 2017 är inte mycket att hänga i julgranen med. Materielbehoven är skriande, omställningen från ett Värnpliktsförsvar till ett Yrkesförsvar kostar mer än vad man beräknat m m. Vägvalet är tydligt gör något nu om ni vill ha kvar någon förmåga.

Likväl blir en tydlig frågeställning med vilka avser man öva? Just nu kan man raljant säga att våra manöverförband består av enskilda plutoner som inte är samövade i kompani- och bataljonsram pga en haltande personalförsörjning. Vi kommer få ett kompetensglapp i truppföringsförmåga hos ett flertal officerskullar som Försvarsmakten kommer få lida oerhört länge av. För att inte tala om de obefintliga samövningarna mellan t ex underhållsförband, luftvärnsförband och mekaniserade förband. För att manöverbataljonssystemet skall fungera krävs det återigen en fungerande organisation bakom dem. Så visst det är bra att vi får 500 miljoner mer i verksamhetsmedel men vi skall ha något att öva med också och jag delar inte HKV uppfattning om att det går att ta igen i närtid de förlorade övningarna.

Likväl har under den gångna veckan Försvarsmakten publicerat en artikel rörande det fortsatta arbetet efter delårsrapporten för 2013. Johan Wiktorin har beskrivit detta mycket förtjänstfullt på bloggen Försvar & Säkerhet. Jag rekommenderar verkligen att läsa den.

Vad avser det säkerhetspolitiska seminariet som Folk och Försvar genomförde förra veckan och Svt sände idag, har jag enbart för avsikt att kommentera några saker, men vad som är glädjande i alla fall var att både Överbefälhavaren samt Försvarsministern nämnde att det hade genomförts en stor beredskapskontroll i MD Ö. Dock inga slutsatser kring den, men att analyser pågick rörande den. Samt att man öppet påtalar att man övar mer och mer i Ryssland är i sig också bra att man lyfter fram men sen kom den låganivån återigen in. Visst viss utrustning är gammal men Tyskland under 1930-talet övade med vanliga personbilar, kader för mekaniserad strid, vilket fungerade, så det är ibland inte materielen det sitter i utan att man de facto övar.

En stor del av tiden åtgick att diskutera det Nordiska Samarbetet inom ramen för NORDEFCO. Att vi samarbetar mellan gränserna är bra, framför allt när numerärna sviktar vilket möjliggör att öva stora förband vilket kanske annars hade varit en omöjlighet. Därmed möjliggör vi att chefer i de högre nivåerna får övning som annars är ej gått med våra egna nuvarande numerärer. Men i grund och botten förbättrar vi inte vår egen säkerhet genom samarbetet. Inget av länderna har sagt öppet till oss, vi hjälper er i händelse av ett väpnat angrepp. Vi har å andra sidan sagt att vi skall göra det med vår solidaritetsförklaring som det skrivits mycket om och vilken avsaknad av inteckning vi har för den.

Likväl förstår jag inte helt heller General Sverker Göranssons uttalande kring Ryssland, ”Militär förmåga är en sak, intention och politisk vilja är något helt annat” samt Karin Enströms, ”Jag sätter inte likhetstecken mellan ökad förmåga och ökat hot”, under seminariet. Visst är det så att Ryssland inte gör territoriella anspråk eller för en direkt hotfull politik mot Sverige. Men och detta är ett stort men, Ryssland är klart repressiv i sin inrikespolitik, likväl är man de facto hotfull mot dels de länder som är ansluta till t ex NATO/EU med angränsande gräns till Ryssland dels har man en mycket hotfull ton mot de grannländer som ej är anslutna till dessa organisationer och man vill förhindra dess egen utveckling mot en anslutning. Framför allt ur perspektivet att Rikets Utrikesminister verkar ha en viss avvikande uppfattning kring vad Ryssland gör. Att man än inte utnyttjat något form av militära maktmedel med all tydlighet i bakgrunden för att förklara sin ståndpunkt från Rysk sida är nog enbart ett under.

Just nu känns det som att Svensk säkerhets- och försvarspolitik är som ett lådbilsrally med segel fastspänt på bilarna. Kastvindarna är tydliga och det verkar vara mycket svårt att styra i rätt riktning och diket kommer allt närmre. Måtte Generalmajor Grundeviks förtjänstfulla inlägg hos Wiseman i debatten skapa en tydlighet i problematiken för den breda allmänheten.

Nu känns det som att man svartmålat ordentligt, vilket jag insåg efter jag läst igenom inlägget, finns det då ingen ljusning. Klart det gör, tycker mig finna en viss förändrad attityd inom Försvarsmakten efter den rätt tydliga omriktningen som börjat ske från långtbortistandoktrinen till återigen ett ökat fokus på Nationellt försvar.

Som avslutning så meddelade man från MD V presstjänst idag att man påbörjat förflyttning av Ryska förband till Vitryssland för påbörjande av övning Zapad.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Försvar & Säkerhet 1
Försvarsmakten 1, 2
Norrbottens kurriren 1
NSD 1
Svd 1
Svt 1
Folk och Försvar – Barensregionen EU heta hörn 1, 2

6 kommentarer:

  1. Jag ser inget ljus i tunneln.

    Intressant att du nämner Tyskland före WW II. Precis som du skriver så skrattade allierade observatörer åt de fåniga tyskarna som övade med stridsvagnskulisser uppbyggda med plywood runt cyklar. Skrattet fastnade i halsen när de snabbt kunde rusta materiellt, förbanden var redan samövade med ny doktrin och ledningsfilosofi. 1939 gick man in i Polen med 56 divisioner. Västoffensiven 1940 blev ett totalt nederlag för de allierade som rustat och övat för det förra kriget. Det tog sedan 5 års lidande och uppoffringar innan man lyckades återta initiativet och avsluta andra världskriget.

    I västoffensiven 1940 var tyskarna materiellt underlägsna. Deras flyg hade sämre numerär och prestanda, men användes samövat på ett nytt sätt. Deras pansar var numerärt underlägset och hade sämre räckvidd än de allierades, men användes med ny doktrin och taktik, av samövade förband med ny teknik (radio) som medgav decentraliserad ledning, uppdragstaktik och blitzkrieg (manöverkrigföring). Nyckeln till framgång var inte materiel utan doktrin, ledning och mycket väl samövade förband och ledningsstrukturer. Vi i väst har alltid haft en tendens att överskatta teknologi i krigföring. Då var det fortifikationer för ställningskrig enligt första världskriget (Maginot-linjen) och högteknologiska flyg och stridsfordon för defensivt ställningskrig. Med tyskarnas offensiva nya krigföring gjordes allt detta irrelevant på några dagar. Tyskarnas förmåga byggde på taktikutveckling och den övning som realiserade förutsättningarna för en ny krigföring. Samt förmågan att utnyttja vissa nyckelteknologier innovativt.

    Materiel är inte förmåga. Materiel blir aldrig bättre än hur den används!

    Ur ett perspektiv för att värdera hotförmågor, så är regelbundna övningar i komplexa förbandsscenarion oerhört mycket viktigare än materielstatus. Materielstatus har mindre betydelse för förmåga och kan snabbare byggas upp. Samövade förband som strider effektivt och koordinerat tar mycket lång tid att bygga. Det bygger på att utbilda, samöva och skapa förtroendefulla relationer mellan individer. Samma individer som sedan ska arbeta tillsammans. Härvidlag är en framgångsrik rekrytering, gemensam träning och kontinuitet i befattningar väldigt centralt för den faktiska krigföringsförmågan. Tyskarna övade i kader och växte sedan genom att lyfta hela befälskadern, men behålla strukturen och de väl inoljade relationerna intakt. Plutonchefen blev bataljonchef, men behöll sin gamla kompanichef som ny brigadchef. De kände varandra väl.

    Den svenska försvarsmakten har idag inga komponenter på plats som talar för goda möjligheter att utveckla en relevant och kostnadseffektiv krigföringsförmåga. Rekryteringen haltar, personalomsättningen är hög, förband samövas varken internt eller med andra, materielen håller på att bli obsolet.

    Tunneln är becksvart. Systenkollapsen ett faktum. 36 miljarder per år skickas rätt ner i soptunnan. Endast vår regering och riksdag har makt att förändra läget och de ser försvar som ett särintresse och budgetregulator.

    Svensk försvarsdebatt behöver verkligen få fart, men förhoppningsvis så att den blir intelligent och relevant. Hittills har den förts av både politiker, allmänhet och media på en förskolenivå. Endast försvarsbloggarna står för en initierad och sakkunnig granskning. Tyvärr relativt ohörda än så länge. Du gör en värdefull insats herr jägarchef!

    SvaraRadera
  2. Spot on kamrat Kalle! Precis tendensen kring mtrl fokuseringen är tydlig i den svenska debatten. De facto övar man brigadstrid i öst med riktiga brigader och ej i en LTA. Tackar för omdömmet.

    SvaraRadera
  3. En liten rättning och komplement. Materiel är också viktigt och tar tid att införa till operativ effekt. Engelsmännens långbågar var avgörande på sin tid, men bara för att de också användes innovativt inom en taktik anpassad för den nya tekniken. Tyskarna hade inte lyckat utan radion och motorisering av delar av sina förband. Deras snabba rustning var ett resultat av att stora medel avdelades till en prioriterad rustning där hela samhället ställdes om för krigsproduktion. Annars tar även materielförsörjning tid. Vissa länder i närområdet verkar för närvarande prioritera både rustning och övning. Låg nivå? Att tyskarna underskattades på sin tid är väl ett gravt understatement. Vad har vi lärt av historien? Det är kombinationen av teknik och metoder som skapar förmåga. Den ena funkar inte utan den andra. I Sverige satsar vi allt på flygplan, men har inte råd att öva våra piloter och upprätthålla incidentberedskap. Vi satsar allt på flygplan men sparar på vapen till dem. Vi skapar en personalförsörjning som ger vakanser och hög personalomsättning. Vi paniksparar på övningar. Vi är helt enkelt experter på suboptimeringar och kompletta noviser när det gäller att bygga balanserade förmågor för krigföring. Inte blir det bättre av en klåfingrig regering som fått för sig att man begriper bättre än sin myndighet och som blandar ihop industripolitik och opinionssiffror med försvarspolitik. Nattsvart.

    SvaraRadera
  4. @ Jägarchefen.

    Som jag har fått tillskottet presenterat så innebär det att anslaget höjs nästa år med 200 miljoner kronor och sedan med ytterligare 100 miljoner kronor årligen fram till och med 2017.

    Höjningen kompenserar inte för inflationen eller höjning av prisindex. Försvarsanslaget som helhet minskar fram till 2017.
    Till detta kommer givetvis de besparingar och andra styrningar av tilldelade medel som regeringen har att fatta.
    Det så kallade materielberget är enligt öppna källor idag 51 miljarder och stiger snabbt.
    Görs inget, kollapsar personalförsörjningssystemet ca 2016 och vi får börja säga upp personal av alla kategorier.

    Att börja bygga lägre förband har vi inte ens i målbilden ännu. Endast önskedrömmar!

    SUCK!

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Teaterdirektören Jepp instämmer i det du säger, totalt sett en förlust affär, de här 500 miljonerna skulle vi fått för lääääääänge sedan och gradvist höjt. Vad som är intressant är att man väljer att predestinera det till Vht istället för att försöka bibehålla kompetensen istället inom FM, varit mer logik att ta bort RB5 oket över FM.

      Radera
  5. Att beskriva FM tillstånd i klara och tydliga begrepp är att hålla sig till sanningen. Till skillnad från politiker, Fö personal samt nästan alla generaler, så redogör du, Wiseman, Skipper och några försvarsbloggare till, för verkligheten. Befriande avskalat från PK- uttalanden, floskler odyl. Till skillnad från den första gruppens uttalanden, så kan era verifieras och kontrolleras då de är kvalitativt mätbara. Alltså är det ingen svartmålning, tack för att ni orkar fortsätta! Kanske kommer droppen att urholkade stenen innan det är försent, men fan tro't. Systemkollapsen kommer att visa sig på ett påtagligt sätt förr eller senare.

    SvaraRadera